miaVScaroline

Befinner mig med sambo och familj i Finland! Känns så härligt att äntligen ha tillgång till internett.. 5 dagar utan har fått mig att inse att jag är beroende..

Caroline, du har alltid nått positivt att säga om allt! Fast det där med gröna fingrar vet jag ju inte.. haha
Känns riktigt trist att jag missade din fest i helgen och en fotbollsmatch ikväll.. vad går upp mot att se en massa svettiga hunkar springa omkring på plan? Kanske en Gin och sauna!?

Imorn bär det av till Oulu/Uleåborg, för lite(?) shopping!! Ska försöka hitta en massa nyckelplagg som inte finns i Motala, trist när folk alltid har samma plagg som en själv! Känns som man äntligen funnit sig själv och sin egen stil, helt klart har omgivningen gjort sitt till.. visst följer jag modet men inte slaviskt och jag är inte en kopia av nån annan.
Så som sagt imorn ska brännas pengar.. som jag egentligen inte har.. haha

Snart är det April också.. tiden bara rinner iväg!
Caroline, började du inte på nya jobbet nästa vecka?

Mia

<3

Jadu Mia, vem har rätten att säga att du nöjer dig med "mindre"? MINDRE?

Låt mig säga så här; pojkvän som du älskar, han älskar dig, du har en familj som älskar dig och skulle gör allt för dig, du har underbara vänner (...) du har en lite gullig vovve, en mysig lägenhet, en bil, ett härligt inre och ett snyggt yttre, du har förmåga att skratta åt livet när det bär dig emot och är en kämpe ut i fingerspetsarna, du har gröna fingrar som kan få vilken vissen blomma att blomma åter, du har avsmittande skratt och humor, händig är du också, sist men inte minst så är du undersköterska; en person som inte en enda människa skulle klara sig utan...

Många, många människor skulle nog byta liv med dig om de kunde.

Och du tror att du har nöjt dig med "mindre"?

MINDRE?

Caroline.

Vad gör det.. ifall man som vissa tycker "nöjer sig med mindre"? Ifall man är nöjd och lycklig med sitt liv som det är, inte strävar efter att ständigt vara på resande fot, utbilda sig i år m.m
Om man är tillfredställd med att gå o luffa i mysbyxorna, nöjd med det jobb man har och vilja ha barn?
"Du är ung, du ska resa, upptäcka världen.. du hinner allt det där med barn och giftemål" låter det bekant? Inte för att jag tänkt gifta mig eller skaffa barn inom den närmsta framtiden.. men tankarna finns givetvis där.
Att man nöjt sig med mindre, innebär det att man är lat eller bekväm? man har det bra som det är och orkar inte utbilda sig för att få ett mer välbetalt jobb.

Dessa tankar har egentligen inte med mig att göra.. Lyssnade på ett program på P3 för ett tag sedan där de intervjuade en författare, har jag för mig och hon va så avundsjuk på dem som kunde nöja sig med mindre och inte känna stressen/pressen av att ständigt sträva efter nått..

Men jag vet inte.. nöjde jag mig med mindre eller är jag bara lat?

Vad är det med orden, vardag och slentrian som får en att rysa in i märgen?
Vad är det som får folk att stanna i dåliga förhållanden.. är det för att det är bekvämt eller för att det är läskigt att leva själv?
Om man är rädd för att vara själv är det väl just det man behöver..
Varför kasta bort sitt liv på det sättet?
Jag levde ett liv, tvekade i ett år innan jag tog steget.. Jag hade tur för jag drog en vinstlott just när jag gjorde det valet!
Det var just slentrianen och vardagen som tillsist fick mig att göra mitt val, jag insåg att inget skulle ändras, allt skulle fortsätta som det var... år efter år efter år... när man tänker så öppnar det ens ögon och man ser livet för vad det är.
Visst man är två i ett förhållande, men båda ska vara villiga att ändra på sig. Ge och ta.
Man kan inte leva ett liv bara för att det är bekvämt.. man tappar bort sig själv då.
Om man är rädd för att vara själv så behöver man hitta sig själv, tryggheten med att bara vara med sig själv.. utan att behöva bekräftelsen av en annan person.. Svårt, men värt det tusen gånger om. Självförtroendet man får och självrespekten.

Dröm som om du skulle leva föralltid, lev som om du skulle dö imorgon!

Mia

<3

Du vet säkert.... när man tänker mycket på hur man blir bemött av andra människor, hur de hälsar, om de ler, kroppsspråket, hållningen bla. eller hur andra människor ser på sitt eget liv.

Någon sa till mig: "Har du tänkt på hur tråkigt livet är egentligen?"
HA, tråkigt??

Nej vet någon vad, ta dig i kragen och ryck upp dig, livet blir vad du gör det till.

Det här var inte vad personen i fråga fick till svar utan mer att nej, det känns inte så för mig, jag är lycklig, väldigt lycklig! Då fick jag lite dåligt samvete... men va sjutton.

Ta dig i kragen.

Caroline

Japp.. som så många gånger annars.. för det är jag bra på.. tänka.
Satt faktiskt och tänkte på bloggen, vem blir först med att skriva, vad kommer att skrivas?
För min del kommer det säkerligen (tyvär) bli mycket av mitt innersta. För det är det innersta som kommer ut när jag skriver. Kanske både positivt och negativt? Varför skriver jag inte dagbok kan undras? Vet inte, blir aldrig av att jag tar fram boken och skriver för hand. Spenderar ändå så mycket tid vid datorn så varför inte skriva dagboken här också?

Så okej, då börjar jag.

Man vrider och vänder på sig, försöker vara alla till lags, försöker vara en bättre människa. Ärlig. Äkta. Älskad.
Men vad får man ut av det? Känns som att man bara gör fel ändå.. gör jag ett misstag som jag sedan försöker rätta till får jag ändå bita i det sura äpplet om och om och om igen.. Vad får jag ut av att vara ärlig då? Mer än att jag rensar mitt egna samvete.. Jag har ryggen fri. Jag säger som det är, faktiskt.
Jag med min magkänsla och hjärnspöken, undra hur jag kommer klara denna kalla grymma värld jag lever i..
Dramaqueen.. suck, ja jag vet! I'm sensitive.. det är allt jag kan säga. Läser mig in i situationer galet mycket och går händelserna mil i förväg! Kan det bero på att man blivit sårad så många gånger innan, sviken.. Jag är ingen ängel det är inte det jag säger. Försöker bara vara min egen terapeut. Reda ut kaoset.

Vet inte ifall allt detta passar en blogg egentligen.. fårse hur det utvecklas!

Mia

<3

Jaha, då sitter man här och ska försöka skriva en blogg eller nåt som ska likna ett inlägg i en blogg allafall...
Det här är inte första gången jag försöker, ooh nej, jag hade en period, period och period, ett par dagar snarare där i somras då jag tänkte att nu jäklar ska va lika hipp som om inte alla, så de flesta och skriva i en blogg!
Så scenariot var ungefär samma som nu, jag skapade mig en blogg och skrev ett par inlägg och jag laddade tom upp några bilder (!!!) och så kände jag mig ganska nöjd.
Sen var det ju det där med att fortsätta att uppdatera den där bloggen OCH bilderna... nej, det är nog inte min grej riktigt, all den där tiden vid datorn... Hur har folk tid?? Vad jobbar folk med? Är alla singlar som skriver blogg??

Nej tacka vet jag att träffa nära och kära i verkliga livet (gammaldags, jag vet, men sån är jag...)

MEN nu sitter jag här IGEN och ska göra ett försök...  jag tänker inte uppdatera varje dag och sätta in bilder på allt jag gör varje dag, inga bilder på vad jag åt till lunch eller vad jag har för färg på mina strumpor idag, utan bara ni vet, skriva av mig lite då och då, ibland känner man ju sådär att man vill få ur sig lite och vad passar inte bättre än att skriva ner det här då?

Men det blir inga smaskiga detaljer, de behåller jag för mig själv... eller för all del ta del av Mias smaskiga detaljer, hon är inte blyg av sig (tsss...)

Back to work!

Caroline