Två ord..

Vad är det med orden, vardag och slentrian som får en att rysa in i märgen?
Vad är det som får folk att stanna i dåliga förhållanden.. är det för att det är bekvämt eller för att det är läskigt att leva själv?
Om man är rädd för att vara själv är det väl just det man behöver..
Varför kasta bort sitt liv på det sättet?
Jag levde ett liv, tvekade i ett år innan jag tog steget.. Jag hade tur för jag drog en vinstlott just när jag gjorde det valet!
Det var just slentrianen och vardagen som tillsist fick mig att göra mitt val, jag insåg att inget skulle ändras, allt skulle fortsätta som det var... år efter år efter år... när man tänker så öppnar det ens ögon och man ser livet för vad det är.
Visst man är två i ett förhållande, men båda ska vara villiga att ändra på sig. Ge och ta.
Man kan inte leva ett liv bara för att det är bekvämt.. man tappar bort sig själv då.
Om man är rädd för att vara själv så behöver man hitta sig själv, tryggheten med att bara vara med sig själv.. utan att behöva bekräftelsen av en annan person.. Svårt, men värt det tusen gånger om. Självförtroendet man får och självrespekten.

Dröm som om du skulle leva föralltid, lev som om du skulle dö imorgon!

Mia

<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0